Hem / Bloggen / Det är lätt att ge upp

Det är lätt att ge upp

Veckorna ångar förbi. Det kändes som helt nyss jag stod där vid mitt vårvatten för att inleda en ny fiskesäsong. Ni vet känslan. Blodet kokar, kastarmen rycker och flugaskarna är fulla. Välfyllda av beprövat men också av nytt som de långa vintermånaderna värpt fram när drömmarna och fantasin fört en tillbaka till ett sommarminne eller tagit en framåt i tiden till ett kommande fiske. Men där stod jag, i sen april, på det blekta fjolårsgräset med högt buret huvud och andades in våren till storspovens sång och vattnets kluckande. Och med van hand svingades spöet och allt var igång.

Men så blev det med ens höst och de upprepade frostnätterna skvallrar om att vinterns ankomst nog inte är långt borta. Säsongen börjar sakta lida mot sitt slut och känslan av vemod är lätt att ta till. Åtminstone har det varit så. Jag har nämligen alltid haft lätt att ge upp. Som ung spelade jag mycket fotboll på somrarna men när kylan kom och gjorde backen hård ställdes skorna utan pardon på hyllan. Senare kom bågskyttet. Fantastiskt det var att likt en indian avlossa pilen i en hög bana mot tavlan långt där ute på ängen. Men om hösten när mörkret tog över var det ju stört omöjligt att ens se tavlan och ännu omöjligare att hitta igen pilarna. In i garderoben med grejerna. Med fisket var det samma. Så länge insekterna dansade svingades spöet men sedan fick det faktiskt bero. Ett liv som levdes i kontraster, ljust och mörkt, bra eller dåligt.

Idag ser jag lite annorlunda på årstidsväxlingarna. Förvisso förknippar jag fortfarande sommaren med ljuset och med lyckan med vintern som skarp kontrast, mörkt och dåligt. Men annorlunda är att jag nu funnit gråskalan. Grått är ju faktiskt varken ljust eller mörk, grått är en blandning. I den blandningen ryms därför ljusa stunder om en väljer att se dem och ta tillvara på dem och jag har gett mig själv det valet. Hösten idag är för mig lika delar arbete, ekorrhjul och trötthet som naturupplevelser och unika fisken. Jag har valt att bredda mig, vågat se och anamma alternativen. Till viss del handlar det kanske inte bara om en förändring i mindset utan kan också förklaras genom kunskap, nyfikenhet och möjlighet. Kunskapen om hösten som skördetid exempelvis. Det undersköna  att tillsammans med barnen plocka lingon och blåbär och avnjuta en kopp varm choklad i trollskogen. För att inte tala om trattkantarellen och jakten efter dessa läckerbitar. Flugfiske är kunskap. Genom att flugfiska har min erfarenhetsbank fyllts på och breddats. Mer och mer har jag lärt mig och kunskapen om höstgäddan eller abborren samling när graderna sjunker har bara det i sig förlängt säsongen. Samma gäller havsöringsfisket som med fördel kan bedrivas efter höststormarna längst våra kuster. Nyfikenheten har jag alltid haft så den har jag aldrig behövt jobba på men så till möjligheten.  Du kan vara hur nyfiken som helst, sitta på enorm kunskap men ändå sakna verktygen. Jag tror att det är på sin plats att ibland stanna upp och glädjas över det man faktiskt har som ger en alla dessa chanser. Lyckan att ha det någorlunda ekonomiskt ställt, lyckan att få vara frisk utan krämpor och lyckan att bo i ett fritt land där vi alla är lika mycket värd och där var och en har chans att sträva mot just sina mål. Kunskap, nyfikenhet och möjligheter kommer ge mig många fler tillfällen, innan allt är över, att med stelkalla fingrar möta naturen och med lite tur också en senhöstbonus i form av en stadig fisk. Än rullar säsongen!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

åtta − 5 =